onsdag 21 augusti 2013

Grängesberg

Så kom vi äntligen iväg på en liten semesterresa. I Grängesberg bodde jag på tre platser under mina 9  år där. Jag måste säga att det är lite chockartat att komma tillbaka, så mycket är förändrat, rivet, förfallet. När vi bodde där var invånarantalet runt 8.000, nu bara runt 3.000. Gruvan stängde 1989 om jag inte minns fel och den var ortens stora arbetsgivare.

Under mitt sista år i Grängesberg bodde pappa och jag i Stora Hagen i en lätt moderniserad etta. Just dessa hus - ett 20-tal har bevarats, som minnesmärke över en svunnen epok. Dessa hus byggdes sekelskiftet 1800/1900 då det var ett enormt sug efter arbetskraft till gruvan.


Liknande hus på andra ställen i Grängesberg är antigen rivna eller i stort behov av rivning. Många nyare hus byggda på 50-60-talen har rivits eller står tomma och förfaller.

Folkskolan har reducerats till en byggnad, helt omgjord. Det är tomt där resten av skolbyggnaderna låg.


Jag tror Ingrid visade bild från platsen där det nybyggda huset stor när vi flyttade in 1953. Alla (6 st) husen revs 1995. Många andra hus har rivits sedan dess. Inget har byggts som ersättning.


Enda stället där det byggs är vid bryggeriet. Spendrups har expanderat otroligt mycket. Den stora byggnaden (ett lager) till vänster bakom träden har en transportlinje som går högt över vägen. Himla praktiskt! Tegelhuset som fortfarande har ett bad verkar ligga i vägen för bryggeriets fortsatta framväxt.


Realskolan fanns kvar 2002, nu är den borta. Men bostadsområdet på Öraberget där vi bodde några år verkar väldigt välskött och nyputsat. Vi gjorde en sväng upp dit pappa bodde när han flyttat från Stora Hagen. Verkade som om något hus var tomt eller så misstog jag mig. Jag var aldrig ur bilen.

1 kommentar:

  1. Nostalgi i kubik! På klippet från rivningen av huset vi bodde i står det att det revs 26 april 1995, den dag vår far skulle fyllt 85 år.

    SvaraRadera