torsdag 22 mars 2012

Knäoperationen

Kort variant: Operationen gick bra och jag är hemma igen.

Känsliga personer varnas för att läsa nedanstående berättelse.

Längre version: Jag fick spinalanestesi (det som många kallar ryggmärgsbedövning). De tre första försöken misslyckades, den fjärde tog. Det var fruktansvärt obehagligt, det stack som av tusen glödande nålar i kroppen. Jag fick kraftigt blodtrycksfall och illamående som hävdes med mediciner. När stickningarna upphört var jag helt bedövad upp över bröstet och domnad över axlarna och ända ut i händerna. Det var hur äckligt som helst men jag blev tröstad med att det inte påverkade andningen. Alltid något.

Jag bestämde mig för att vara vaken under operationen - nån koll ville jag ha. Det var trevligt, personalen pratade med mig och jag höll koll på ett par displayer. När läkaren satte fast protesen med cement och gav Cyklokapron blev jag illamående, hostade men kräktes inte. Brukar bli så ibland sades det.

På uppvaket mådde jag bra, kunde snart vifta på tårna och röra benen lite. Dags att komma upp på avdelningen.. Där frågade de om jag tålde morfin - ingen aning, men jag tål inte kodein. Alltså fick jag morfin och fy helvete vad dålig jag blev! Värsta sortens gallkramper men jag fick kramplösande medicin och hokus pokus så mådde jag bra igen.

Fick då ketogan (morfinsläkting) och det tål jag inte om man ger det intravenöst, jag mår illa och spyr. Men det finns medel mot illamående också så efter ett tag mådde jag bra igen. Ketogan i pillerform fungerar, tack och lov.

Annars gick allt väl och jag mår bra. Så när som på smärtan då. Läkaren skrev ut morfin åt mig, så jag har kontaktat avdelningen och hoppas han har beställt ketogan åt mig annars vet jag inte hur jag ska klara natten (och resten av dagen).

Flera morgnar försökte jag få till en vacker soluppgång sedd från mitt fönster på sjukhuset. Den här bilden är från i morse en stund innan solen gick upp. Fotat med mobilen.

3 kommentarer:

  1. Jo, det gick bra - men...

    Kontrollbehov i all ära, jag hade nog föredragit att vara sövd ;-)

    Kram /Lena

    SvaraRadera
  2. Skönt att det har gått bra och att du är hemma igen. Hoppas att det löste sig med smärtstillande. Kram från lillasyster

    SvaraRadera
  3. Hoppsan. Jag skulle kanske slutat läsa efter den korta varianten, men nyfiken som jag är läste jag förstås vidare. Tur att jag hade en aning om vilken hög smärttröskel du har och vilken qool kvinna du tydligen är. Jag skulle absolut ha valt att bli sövd, men kanske var det klokt att du höll lite koll. Tur att inte huvudet och andningen påverkades av ryggmärgsbedövningen! Tack för vacker bild också. Hoppas det går bra nu med läkningen. Bra tajming av årstiden. Krya på dig.

    SvaraRadera