fredag 21 maj 2010

Lång väntan

Tiden sniglar sig fram. Jag har att göra om jag bara orkar ta i tu det. Oron sliter i mig, jag vill inte klappa igenom. Tur att ni finns, mina nära och kära, bara tanken på er gör att det lättar lite. Telefonsamtalen och omtanken värmer. Erbjudanden om hjälp på olika sätt likaså.

Jag hoppas han ringer i kväll som jag bad om.

1 kommentar:

  1. Min allra käraste syster. Vi tänker på dig och L och undrar hur han har det. Kramar lillasyster och svåger

    SvaraRadera